31 december 2011

2012

Bangladesh 2011



Aooo... då var det 2012 då. Ett nytt år på 365 dagar. 365 dagar av nya äventyr och påhitt. Ny dramatik kan lämnas kvar på 2011:s hylla men nya kunskaper och förhoppningsvis massa annat smått och gott väntas för mig.
Jag kan knappt vänta, och HEY! Inte lika stor ångest inför det här året som det varit för alla tidigare år.
Tummen upp! :)
Nu inväntas ny energi och sömn, så att jag klarar av hela 1 januari 2012, och kvällsresan till Chittagong!
Kram på er, och sup er inte allt för fulla! ;)

Helt sjukt vilka spel hjärtat kan spela med en. Eller hur ovetande ödet kan vara.
Jag vill inte springa in i något men jag måste säga att jag njuter av varje sekund.
För några år sedan vid exakt den här tidpunkten på året (5 år sen) kom det in en människa i mitt liv som förändrade mig. Vi förändrades för varandra, och vi förändrade våra livssituationer.
Den människan finns fortfarande kvar i något litet hörn, men inte på samma sätt.
Han kommer alltid betyda någonting för mig, och vid den här tiden på året är alltid lite känslig för mig. Speciellt nu innan nyår. Ja, jag kommer alltid älska dig, men inte för hur du blivit utan för hur du var.
Han lärde mig väldigt mycket olika saker. Både bra och dåliga, men en sak han lärde mig var att jag skulle lyssna till mitt hjärta och följa det. Han har också lärt mig av våra misstag, då vi tog varandra så djupt förgivet.
Ja, vi tog varandra så grovt förgivet att det var sorgligt.

Nu i dagsläget är vi inte speciellt snälla mot varandra.
Kärlek har utvecklat sig till hat. Och jag lovade mig efter all skit, att jag aldrig skulle falla för någon igen.
Jag skulle inte ens titta åt någon annans håll, och jag skulle definitivt inte tro på kärlek mer.
För det bringade tydligen mer illska, hat och sorg, än vad det bringade lycka och kärlek.
Jag försöker dagligen behålla respekten mot mig själv och gentemot honom, men det är jävligt svårt när den andre inte samarbetar och bringar elakheter och helt omänskliga ord gentemot mig.
Hur kan man be någon man älskat i över 5 år, att gå och dö när hon är sjuk? Vem fan gör det? Jag har bara valt att acceptera den personen som en svårt mental person som inte riktigt vet vad han/hon säger. När jag ber personen att sluta smsa så blir man kallad det ena och det andra. Finn din inre ro, och dra åt helvete. Mitt psyke pallar inte längre. Det är skumt hur fort människor kan förändras.
Hursomhelst, att träffa en ny person som har en helt underbar familj och föräldrar som är hur coola som helst, att träffa någon såhär fort, hade jag inte väntat mig.
Jag trodde det skulle ta år innan det hände igen, och jag kan genuint säga att jag trivs som det är.
Att jag mår bra i hans närvaro.
Hur långt vi kommer gå vet jag ej i nuläget, men jag är lättad att han är "up for anything crazy" haha.
Om det stannar såhär känner jag att mitt 2012 kommer bli det bästa året hittils, och jag behöver det här mer än ever. Jag förtjänar att må bra. Och det ska jag göra. Jag har någon vid min sida igen som klarat av att dra upp mig när jag fallit ihop. Tack för att du ger mig en chans att bli lycklig igen.