Såhär sent på kvällarna får jag mina tankar att snurra lite. Jag vet inte hur jag ska lägga ihop allt men jag är så tacksam över hur mitt liv ser ut idag. Över alla människor jag har i mitt liv och för allt jag har. 

Jag lyckades flytta till ett annat liv, släppa de människor jag har närmast mitt hjärta, packa mina saker och flytta till andra sidan jorden. Där mamma och pappa inte kan hjälpa mig ifall nåt sker, där jag inte kan gå och ta en fika med mina fina vänner lika enkelt som jag kunde göra i Sverige. 

Den fina värld jag lever idag är väldigt mycket tack vare mannen jag har i mitt liv idag. Simon. 

Han har visat mig en totalt annan värld. Han har verkligen tagit hand om mig, gett mig allt jag behöver och mycket mycket mer. Jag kan nog aldrig tacka honom tillräckligt för vad han har gjort för mig. Hur han räddade mig från ett väldigt trasigt liv och lyckades laga de mesta trasiga som jag hade med mig i bagaget. 

Jag tänker varje dag hur mycket bättre jag har än de flesta studenter som flyttar hit till USA för att plugga, eller generellt flyttar utomlands på egen hand. 

Idag har jag hans familj som backar upp mig i varmt och kallt och som tagit in mig i familjen som en av dem, trots att vi inte är gifta. Alla hans vänner som blivit mina vänner, mina svenska vänner, jag har en jättefin splitterny bil, en enormt fin lägenhet med massa fina möbler och annat kul. Han lär mig nya saker varje dag som jag nog aldrig hade vetat ifall jag inte hade honom. Han hjälper mig med det mesta, bär tunga saker, bygger ihop grejer som jag inte hade fixat själv. Tar mig på shoppingspree's, reser runt med mig och skämmer bort mig. Och det finaste med honom är att han aldrig förväntar något tillbaka vilket gör hans gester så genuina. 

Jag vet inte mer vad jag ska säga men jag hade inte kommit såhär långt ifall jag inte hade haft Simon. Han är en pärla, min pärla och jag kan genuint säga att han är min självfrände och min bästa vän. 

Vi tjafsar här och där, men det gör alla. Det är hälsosamt och får relationen att utvecklas mer och mer. Det jag älskar med denna människa är inte bara hans enormt långa ögonfransar utan hur han får mitt hjärta att smälta och mina läppar att le varje gång jag ser honom. Han har förändrat mig positivt som människa och varje dag utvecklas jag bara mer och mer. Jag kan inte tacka honom nog för den människa jag är idag.

Idag älskar jag den person jag är, och det fina i det hela är att han aldrig tar beröm för vad han gjort och vad han gör för mig dagligen. 

Tack för allt. Jag älskar dig.