Det var bara några dagar efter min 19års då jag fortfarande funderade över att flytta utomlands. Så galet hur fort tiden har gått. 8 månader senare sitter jag här och har fullföljt allt som behövdes. Helt ovetandes för 8 månader sedan hur mitt liv skulle bli. Men det är väl så jag fungerar. Jag hade faktiskt aldrig trott att den här dagen skulle komma i mitt liv. Känslan av allt är sjukt mäktig.

För 8 månader sedan hade jag ett ganska kaosartat liv, trodde aldrig att vissa människor skulle försvinna ur mitt liv eller att jag ens skulle klara av gymnasiet, men nu 8 - 9 månader senare så har jag löst upp det mesta negativa och börjat på en positiv bana. Att jag orkade att klara av gymnasiet med bättre betyg än jag trodde att jag skulle få och att jag krigat mig igenom nedgångar och vinkat hejdå till dålig energi och människorna som aldrig ville försvinna. 

Jag har fått perspektiv på vilka som är mina riktiga vänner och vilka som bara finns där på kanten.

Att jag mött en människa som visat mig en positiv väg och blivit till inte bara min pojkvän utan även en riktigt riktigt god vän som är mer lik mig än någon annan. Det är som att titta på mig själv när jag tittar på honom.

Jag lyckades lämna det förflutna bakom mig, ta av mig ett smycke som höll mig kvar där, men nu inte finns med i bilden längre.

Allt jag har att säga nu är att jag är beredd och redo för vilka motgångar som helst, för innerst inne VET jag att jag kan hantera det. 

Det går bra nu, kompis det går bra nu!