Jag tål inte känslan som kryper fram sakta, sakta. Försöker jag putta bort den så kommer den allt närmare. Förstår du inte när jag säger att jag är rädd? Jag är vettskrämd. Jag vill varken se, varken höra. Men något säger mig att jag behöver dig. Jag behöver dig mer än någon annan. Vi behöver varandra. Jag tål inte känslan som får mitt hjärta att poppa upp och ner som popcornen i micron. Nej. Jag väljer att skydda mig själv, bygger en barriär som gör att du utesluts. Vill inte känna, vill inte veta, vill inte falla. Ta inte ett steg för nära, jag vill inte komma till den punkten att jag tappar fotfästet. Förstår du inte att det gör ont? Jag förstår mig inte på varför jag inte släpper in dig när jag vet att allt du vill mig är gott, och inget ont. Jag vill inte falla, för vem vet om du plockar upp mig? Du förtjänar det bästa, men är jag verkligen den? Fina vackra människa. Varför kan jag inte låta mig falla vid dina fötter? Varför låter jag dig inte plocka upp mig och hålla om mig? Varför backar jag från dig? Vad vill jag? Vad vill du? Låt mig vara, eller spring efter mig och släpp inte. Vad du än gör, släpp inte. Tiden har rusat förbi, jag försöker glömma, men det går inte. Såren är fortfarande färska. På något sätt påskyndas jag att glömma, men jag behöver min tid att ta mig igenom detta ensam, precis som alla de andra gångerna du lämnat mig och jag kommit upp på mina egna ben.

Varför puttar du bort det bara, när du vet att du förtjänar det bästa? Varför låter du inte någon komma nära inpå igen. Kommer jag någonsin att kunna älska igen? Kommer känslor för någon annan någonsin att kännas igen? Inte på samma sätt, nej. Men försöker man så lyckas man. Jag vill inte försöka. det är det som är problemet. Du förtjänar inte detta, du förtjänar något bättre än en trasig själ. Ge upp, eller stanna kvar. Förlåt.

Ibland, ibland, ibland. Ibland önskar jag mig en ny chans att starta om allt på nytt. Men Samira, ingenting är ännu försent. You can do it. I know you can.

 

Kvällar är alltid mer tillfredställande för mitt psyke än vad dagarna är. Kvällarna är så mycket mer lugnare och tystare haha. Alla sover och klockan är snart 3.

Men eftersom dumma jag ska vakna klockan halv 4 på eftermiddagen så kan jag inte sova heller. Dumma mig.

Legat och kollat på VD och blivit trött på mig själv att jag aldrig kan hålla det jag säger. Jag ska ju träna men inget händer. Orkar inte vara jag ibland asså.

Imorgon har jag något gruppmöte att gå på till 4. Undra hur det kommer vara, och om jag känner någon.

Ska sätta igång med sortering av kläder, eller man kanske bör fixa det imorgon.

Halva lovet har redan gått och jag har inte gjort ett piss ännu känns det som. Har iallafall fått mitt Sl-kort uppdaterat så nu har jag ett pluskort! Tack Rudbeck!

Aja, nu blir det hejdå bloggen och heeeeej städning eller heeeeej sängen!

ciaoooociaaaoooo


naida

<3

D.

miss you

Svar: Älskling <3
Samii

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress