Önskar att saker som sades hade blivit osagda.
Jag vill inte att du ska veta.
Men nu vet du.
Vet inte om jag ska se det som positivt eller negativt.
Men man bör nog se det positiva i det negativa ändå.
Nu är du medveten och du kan inte backa.
Skäms att jag inte kunde kolla dig i ögonen efter det.
Skäms så himla mycket.
Men du bad om det, och du fick det du bad om.
Tanken av att du VET skrämmer mig.
Får rysningar.
Sjukaste är att jag inte kan leka stark framför dig längre.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta att jag inte är ensam om det här längre.
Vi får väl se med tiden om du ger mig den hjälp du erbjöd dig.
Vi får väl se om din sträckta hand finns där för att plocka upp mig eller inte.
Upp till bevis.
Let the time tell.
<3
Samira, tjejen med hjärtat av guld...